Hemsidan är under konstruktion och återkommer snart i ny skepnad. Tills vidare finns vi på Instagram @resurslitt.
Mer information om Region Norrbottens utvecklingsarbete och kulturstöd hittar du på Utveckla Norrbotten.
Ses snart!
Ett av målen för Resurscentrum för litteratur är att lyfta litteraturen som konstform i Norrbotten. Som ett led i detta arbete lyfts månadens norrbottensbok upp på denna sida, samt nyutgiven norrbottenslitteratur i sammanställningen nedan. Syftet med detta är att visa på den bredd som finns i norrbottenslitteraturen och synliggöra författarskap i Norrbotten.
Saknar du någon titel i listan över nyutgiven norrbottenslitteratur nedan, hör gärna av dig till Resurscentrum för litteratur.
En blixt sköt ner någonstans i närheten och fick lamporna att blinka till. Eloise blev stående vid fönstret igen. Öppningen i kyrkogårdsmuren omgavs av ett par höga björkar vars grenar formade ett valv, och där kom han.
Ett år har gått sedan de sågs senast, hon och Bastian. Ett år sedan Eloise sårade honom så djupt att hon inte vågat sig tillbaka. Hon är någon annan nu, men det är Bastian också. När han träffas av blixten förändras allt. Han hör konstiga röster, ser skepnader som inte finns, och drömmer drömmar som kanske inte ens är drömmar.
Något mellan Bastian och Eloise känns också annorlunda. Är de på väg att hitta tillbaka till den vänskap de hade förut? Eller kommer Eloises hemlighet, det största sveket av dem alla, att förstöra allt igen?
Therese Henriksson bor i Mockträsk och har en bakgrund som undersköterska och fritidspedagog. Hon skriver sedan debuten 2015 gärna både vardagligt, spännande och igenkännande för barn och unga. Hösten 2021 kom Den blixten tar som nominerats till Norrlands litteraturpris. Under 2022 släpps hennes första lättlästa böcker på temat sommarkafé.
Förlag: Opal
Tyskland ockuperade Danmark och Norge, men intog inte Sverige. I stället tog tyska soldater tåget genom landet och den tyska krigsmakten skickade 100 000 vagnslaster med krigsmateriel genom det neutrala Sverige.
Andra världskrigsårens transiteringstrafik genom Sverige var länge hemlig, men så öppnades arkiven och de gamla handlingarna avslöjar så mycket. I denna bok berättas om vad som fanns under godsvagnarnas presenningar och vilka tyskar som åkte förstklassigt när svenska soldater fick ta plats i kalla godsfinkor.
Tyskarna tog inte bara tåget. Sverige förvandlades till en visthusbod för den tyska krigsmakten. I bland annat Luleå lagrades stora mängder livsmedel för de tyska trupperna i Nordnorge och norra Finland. Den tyska krigsmakten fick också tillgång till svenska lasarettståg, beredskapssjukhus och krigssjukhus för sina sårade soldater.
Tysktrafiken var ett medgivande som höll Sverige utanför kriget. Den svenska beredvilligheten avtog dock i takt med att krigslyckan vände för Hitler. Det gjordes också aktivt motstånd. På Bodens södra station bedrevs organiserat spionage. Svenska militärer undersökte de vapen som fanns i vagnarna sedan stinsen i Boden beordrat avkoppling av med hänvisning till påstådda fel på vagnarna.
Jan Bergsten är bosatt i Södra Sunderbyn. Efter 45 år som journalist har han skrivit ett tiotal böcker med anknytning till järnvägar och järnvägsliv, framför allt Malmbanan och Norrbotten. Arbetar nu med en bok om när Lenin köpte 1 000 lok i Sverige. Är som pensionär också föreståndare för Norrbottens Järnvägsmuseum i Karlsvik, Luleå.
Förlag: Trafik-Nostalgiska Förlaget
Marjas högsta önskan är att få bygga snögubbar och åka pulka på sin födelsedag. Men varför har inte vintern kommit än? På vägen hem från farmor träffar Marja en mystisk varelse. Han säger att han är Nordanvinden och att han behöver hennes hjälp. Vad vet den otäcka Varga-Nils om snön som inte faller? Och vad är det farmor inte vill berätta? Människorna i byn Glödvattnet behöver vintern men hur ska Marja kunna hjälpa Nordanvinden?
Berättelsen om Marja och Nordanvinden är skriven av Anna Mämmi och är illustrerad av Inga-Wiktoria Påve och ges ut i tre språkversioner, svenska, nordsamiska och meänkieli. Boken på nordsamiska är översatt av Lea Simma och Birgitta Rantatalo har översatt boken till meänkieli. Boken passar för barn 6-10 år.
Anna Mämmi är född och uppvuxen i Kiruna. Hon har sina rötter i Karesuando-samiskt område och övre Kalix älvdal. Anna är utbildad samtalsterapeut och yogalärare. Inga-Wiktoria Påve är bildkonstnär, illustratör och designer. Hon är född och uppvuxen i Lannavaara och numera bosatt i Kiruna. Inga-Wiktoria är uppväxt med renskötseln och har sina rötter i Saarivuoma sameby. Det är från sin uppväxt och den samiska berättartraditionen som hon hämtar sin inspiration
Förlag: Lumio förlag
Hon var 52 när hon dog.
Jag var 52 när mormodern
vände ansiktet mot himlen
och lät sommarens sista blad
falla mot marken.
Caroline Graeske är biträdande professor i svenska med didaktisk inriktning vid Luleå tekniska universitet där hon undervisar bland annat i kreativt skrivande. Tidigare var hon verksam vid Uppsala universitet där hon doktorerade i litteraturvetenskap. Caroline har skrivit och publicerat i många olika genrer, med aldrig inom skönlitteratur och lyrik. Jord är hennes första diktsamling. Hon flyttade med sin familj till Luleå 2003 och är numera väl grundad i den norrbottniska myllan.
Förlag: Ordfirman
Kvinnlig rösträtt kom inte som en skänk från ovan. Den blev ett resultat av kvinnors kamp runt om i landet. Siri Holm och Märta Bucht var de ledande företrädarna i Luleå. Deras horisont var dock större än så då båda hade nationella uppdrag.
Med Siri Holm och Märta Bucht i fokus tecknar Marianne Westin, tidigare journalist vid Norrbottens-Kuriren, hur kvinnorösträttsrörelsen växte fram och arbetade.
I boken medverkar även Jessica Rosengren, nyhetsredaktör, och Karin Tjernström, arkivarie.
Fackbok, inbunden, 96 sidor. ISBN 978-91-88645-37-1
Förlag: Black Island Books
Med romanen Kattmamman speglar Bosse Johansson några dramatiska årtionden
som många gärna vill glömma.
Vid ett sprängattentat blir fem människor innebrända. Bland de skyldiga finns
tidningsmän, militärer och en fanatisk polischef.
Kattmamman är nationalsocialist och kandiderar till riksdagen. Sitt öknamn fick hon efter att ha adopterat bort flera av sina barn. En av hennes söner är frivillig i Finska vinterkriget och hans lillebror tar värvning i nazisternas Waffen-SS.
Bosse Johansson är född 1946 i Överkalix. Han bor sedan länge i Kalix där han var postmästare innan han sadlade om och blev journalist. Numera är han pensionär och författare.
Förlag: Stigfinnaren
Emma vandrar i natten, håller teddybjörnen Freddy tätt intill. När hon ser järnvägsspåret vänder hon och springer. Hon vill ju leva!
I snön långt bort från spåret lägger hon sig som en stjärna och ser upp mot andra stjärnor. Den starkast lysande blinkar till henne.
"Freddy, ser du stjärnan? Det är nog morfar, min skyddsängel."
En tanke landar i hennes huvud: Morfar vill att jag ska be om hjälp. Men då måste jag berätta om det hemska. För vem? Kan någon hjälpa?
Hemligheter mellan dig och mig är en ungdomsroman som behandlar nätgrooming.
Eva Eriksson Klang bor sedan många år i Luleå och härstammar från Överkalix. Efter ett arbetsliv som byggnadsingenjör och senare ekonom, kan hon nu som pensionär skriva mer än tidigare. Eva har påbörjat en ny feelgoodroman.
Förlag: Blickfånget
Marken handlar om Malmfälten. Här är två stora folkrörelser fortfarande en del av kulturen och mentaliteten: den inomkyrkliga laestadianska väckelsen och den socialistiska arbetarrörelsen. Med blandade metoder såsom fri och bunden vers, prosa, sånger, predikningar, dokument, nekrologer och listor, skildrar Marken hur människorna håller fast vid värden om solidaritet, arbetsiver och ödmjukhet, i tider då röster hörs påstå att kollektiva värden är föråldrade. Marken berättar också om Malmfälten som region, hur den som periferi väljer att förhålla sig till centrum och vad som händer när den delvis vänder moderniteten ryggen.
David Väyrynen (född 1983) i Hakkas, Gällivare kommun, är diversearbetare, fritidspolitiker och poet.
Förlag: Teg Publishing
"Selma håller andan och lyssnar. Är det sant som de säger i byn, att det spökar i huset som mamma och pappa nyligen köpt? De säger att man kan höra ett barn gråta."
En docka som gråter? En gammal kvinna som en sen kväll i juni bultar på dörren? Hon pratar meänkieli som tioåriga Selmas föräldrar inte kan. De ropar på Selma som lärt sig meänkieli och kan tolka vad dockan säger. Är hon senildement? Hon söker en gråtande docka och en häst som dött för länge sedan.
Aino, som kvinnan heter, får sova över och sedan börjar Selma och hon leta efter dockan ... Aino pratar ibland svenska, ibland meänkieli. Berättelsen är på båda språken.
Bengt Pohjanen har tidigare skrivit ungdomsböcker på svenska och meänkieli. Hans roman Land i lågor, Norstedts, 1992, var Augustprisnominerad. Berättelsen om den gråtande dockan kan läsas av barn, unga och vuxna.
Bokförlaget är Barents
www.sirillus.se
Blommor längs dikesrenen är en diktbok där blommorna får stå till tjänst som metaforer, inte i alla dikterna men i många.
Här finns mycket inspiration från naturen men på ett djupare plan handlar det om en människas liv och känsloliv, förhoppningar, kamp, vardag, kärlek, tro och tvivel.
Den börjar med ett intro:
"Du är bra fåfäng du
en skör liten blomma
vem ska läsa om den?
Vem ska vidröra den?
Vem ska känna som den?
Det ska du
Det ska jag
Det ska alla"
Bilden på omslaget är målad av Luleåkonstnären Stéphane Bosque och föreställer blommor i dikesrenen längs Björsbyvägen i Luleå.
Bokförlaget är Barents Publisher.
Ord, anti-dikt, dikt och flera ord fyller boken Kommunkationskonst
Kommunikation är ett konstutövande som, precis som andra konstarter, ständigt ställer konstnärens förmåga öga mot öga med nya utmaningar. De här orden har åsikter och antaganden bakom sig. De gör sig inte till och försöker inte visa upp bara sin bästa sida utan är både vackra och samtidigt så ifrågasätter de dina förutfattade meningar på ett effektivt sätt.
Författaren, medlaren och utbildaren Liv Larsson presenterar, inspirerad av sin erfarenhet av relationsskapande kommunikation, korta budskap om utmaningar och glädjeämnen med mänsklig kontakt. Läs och förundras, inspireras och utmanas.
Ántes liv har präglats av de samiska traditionerna. För honom är det självklart att han, som familjens enda barn, ska fortsätta arbetet med renarna. Men plötsligt finns det något annat där, något som pockar och drar. Känslorna för bästa kompisen Erik har utvecklats till något större. Men vad skulle alla andra säga om de visste? Föräldrarna, släktingarna, klasskompisarna? Går renskötarlivet att kombinera med det liv Ánte vill ha? Och Erik, vad känner han?
En berättelse om arv, släktrelationer och ett uråldrigt band till det som varit. Men också om förväntan, värme, om känslor som går som elektricitet genom kroppen. Himlabrand handlar om att välja vad för slags liv man vill leva, och Ánte ger en röst åt alla dem som - oavsett anledning - tvingas gå emot strömmen och vara modiga.
Moa Backe Åstot, född 1998, är renägande same och bor i Jokkmokk. Himlabrand är hennes romandebut.
Förlag: Rabén & Sjögren
Stinas värld rämnar när hennes föräldrar berättar att de ska skilja sig. Alla runt henne säger att hon ska vara glad att det hände nu när hon är vuxen. Men hur ska hon kunna vara glad när föräldrarna inte går att känna igen? Hur ska hon kunna vara glad när hon tvingas flytta från barndomshemmet och ingenting är som förut? Kompisarna planerar för jobb och barn och Stina förväntas göra samma sak. Men istället lämnar hon allt. Hon packar en ryggsäck med kläder och mat och tar bussen till en enslig stuga, precis vid foten av fjället. Men hur klarar man av att sköta en stuga, utan el och rinnande vatten, när ens armar är tunna som pinnar och ens händer utan valkar? Hur överlever man på mat som måste tillagas över öppen eld när man levt ett liv på micrade polarbröd? Och hur överlever man helt utan kontakt med omvärlden när man är van vid ett konstant scrollande?
Utgiven av VOX
Kort sammanfattning av bilderboken ”Ira lyssnar – Ira guldala – Ira gulldal”
Bildteknik: collage och broderi
Texten är översatt parallellt på boksidorna till nord- och lulesamiska
Ira bor i Norrbotten nära den stora älven som skickar iväg elström i mörka streck på himlen. Älven som en gång sjöng och brusade som de ville hade farmor berättat. Farmor som nyligen dog. Hon visste det mesta om skogen, djuren, bergen och växterna. Hon lärde Ira att lyssna och se. Alltid fråga naturen om lov. Innan. Nu är mamma och pappa oroliga. De pratar om framtiden och hur underligt vädret har blivit. Och gruvan. Ska allting förstöras. Ira förstår vad hon måste göra.
Utgiven av Tornedalica
11-åriga Ida och hennes föräldrar ska ta emot ett fosterbarn och bli familjehem. Ida som är ensambarn hade fantiserat om att någon yngre skulle komma, helst en tjej. Istället flyttar David in: en strulig, tillknäppt 15-åring. Vad kan de ha gemensamt? För det mesta pratar han knappt med henne. Men mamma och pappa gullar orimligt mycket med David. Om kvällarna, när de tror att Ida sover, sitter de och dricker te och pratar med David. De ser mellan fingrarna med att han smygröker och alltid kommer för sent. Irritationen jäser inom Ida och hon känner sig utanför. Kompisarna däremot tycker att David är spännande och snygg, och i skolan får hon frågor om hur det känns att ha fått en bonusbror eller fosterbror. David känns inte som nån bror överhuvudtaget. Så dyker en chans upp att bli av med honom. Ska hon ta den?
Utgiven av rabén&sjögren
Herrarna satte oss hit: Om tvångsförflyttningarna i Sverige
För hundra år sedan inleddes tvångsförflyttningarna av renskötande samer, ett mörkt kapitel i Sveriges historia. Nu berättas historien genom de tvångsförflyttades ögon när Elin Anna Labba ger dem en röst.
De gripande texterna handlar om några familjer under vågen av tvångsförflyttningar på 1920- och 1930-talen. Den börjar med Ánne Márjá som bor på Senja i Nordnorge. Det är sista gången hon är på ön där hon har vuxit upp, men än vet hon inte det. Hon packar sin rajd och städar kåtan, vintern är på väg. Några månader senare tvångsförflyttas hon till Jokkmokksfjällen. När hon blir gammal försöker hon förgäves få personalen på äldreboendet att ta med henne tillbaka till ön, det hemma som hon aldrig återsåg.
Boken skildrar ett hårt liv; renar som tappas när de vänder norrut, barn som man tvingas lämna bort till släktingar inför resan och sorgen som tystas men ändå förs vidare.
Texterna i Herrarna satte oss hit är som en väv, där författaren samlat berättelser, foton, brev och jojktexter. De bildar en kör av röster från människorna som inte längre kan berätta.
----
Elin Anna Labba är journalist och har tidigare varit chefredaktör för tidskriften Nuorat. I dag jobbar hon på Tjállegoahte -Författarcentrum Sápmi i Jokkmokk, vars uppgift är att stärka och synliggöra den samiska litteraturen. Hon kommer själv från en familj som bodde på marker som stängdes för dem. För henne är texten ett sätt att väva sin egen familjs historia.
Utgiven av Norstedts
Presentation Staika
Är det här det som kallas för landskapssyner?
Före den här boken publicerade Melin en roman, Morkullans land
och en diktsamling, Det blå vistet.
Synerna och andra dikter i samlingen för fram ett spektrum med aspekter på både natur och kultur och dikterna lyser med rösten som Melin har. Han ser både bakåt och framåt, speglar samhällshändelser som Vietnamkriget och deportationen av rohingyer i Burma.
Melin uppmärksammar medvetenheten om människans plats och vad hon gör på jorden. Innehållet genomsyras av en andlig närvaro som kan kallas mindfullness, zenbuddistisk eller till och med kristendom.
Ett par rader säger vad det handlar om. Han är ”helt nära det oändliga, dess innersta dröm, och saga”, vilket fångar in ett tema som är både självklart och främmande.
I ett par dikter ger han läsaren en okonventionell gudsbild, något som ofta inte syns i den svenska poesin. Han tar sig också an uppståndelsen. I Melins tappning är den något som slåss med ”näbbar och klor för sitt magra slaktdjur.”
I det tidiga författarskapet räknades Melin till naturpoeterna. En genre som han fortfarande till viss del befinner sig i. Vandrings-diktandet känns igen, det är här inte frågan om extremsport, snarare är naturen en naturlig del av livet, som poeten rör sig igenom. Rörelsen förändras abrupt när han ställs inför ett faktum, en nära vän förlorar livet, poeten berättar hur skört ett liv är och hur fort det kan gå:
Du tappade allt och föll,
en omedelbarhet, inte lik någon annan,
från ett skeende till ett annat,
är det verkligen det här
som är den sista obekymrade resan?
Till synes alldagligt attackerar Melin samtiden och säger att innehållet i dikten är på plats där det händer. Han har blivit mer politisk på senare tid, kvar är naturådran och diktandet som är ”en respekterad underavdelning till det större gåendet.”
Utgiven av Black Island Books
Astrid i Örebro har alltid drömt om att åka till Jukkasjärvi och besöka ishotellet där. När hon får besked av sin läkare att slutet närmar sig så ska det äntligen bli av – men det är bråttom!
Astrid kollar på nätet vilken ort (Lund) som kan ge henne det bästa priset för en begravning eftersom hon tänker ha en hejdundrande avslutning på sitt liv. Efter det tar hon kontakt med sina bästa vänner Tord och Axel – hon vill nämligen inte göra den sista resan ensam, ja resan genom Sverige alltså.
Starten ska ske i Kiruna och dit får var och en ta sig på egen hand. Axel håller på med poetry slam så han ser resan som en chans att dra in några kronor. Tord är (en mycket törstig) präst och ska förrätta begravningen, så han tänker att han kan passa på att förbereda sig under resan.
Astrid gör upp med biluthyrare Lundström i Kiruna om att han ska parkera den hyrda husbilen utanför ishotellet med riktning därifrån, eftersom hon inte är så bra på att backa. Och sedan kan deras roadtrip starta.
(Text om boken hämtad från Bibblo.se.)
Läs mer på förlagets sida: Bokvärket
Arkiv månadens norrbottensbok
© Resurscentrum för litteratur 2023